pojkenbakomsolen.blogg.se

alla är så fina här. har det verkligen bra trots att mina tankar snurrar konstant om framtiden. människorna i huset är fantastiska, de två japanska killarna vars namn jag alltid glömmer jag träffade första kvällen som bott i paris. hur de alltid skrattar åt min matlagning för att jag en gång inte hade sås till mina udon-nudlar. att yodobashi med dess ständiga kampsång ständigt finns på tolv minuters avstånd. alla små ställen jag passerar dagligen och förundras över att det kan finnas så många små ställen. blackwell coffee, det lilla caféet med mannen i skinn(läder?)hatten och glasögon som har lett mot mig sen första gången jag trevande smög mig in där. hur han vinkade & log mot mig genom rutan ett par timmar senare när jag gick hemåt längs nakamichidori. han är alltid så nyfiken på vad jag gör, men på ett så okynnigt sätt. när jag går hemåt med hjärnan halvt bortkopplad med musik i öronen efter en mentalt tröttsam dag och hur doften från de två kafferosterierna blir ett mentalt luktsalt. som att de vill säga "kolla din jävel. du tog dig till tokyo. det är här du ska vara." och mentalt drar mig tillbaka från dit mina tankar har vandrat.

piko. hur ska jag ens kunna försöka sätta ord på denna varelse utan att förminska honom? sitter alltid skräddare i välstruken skjorta och svarta slacks med de senaste prylarna från apple. hur han rynkar ögonbrynen ett par sekunder innan han svarar. så himla intelligent. fint leende har han också. du vet lyser upp sådär med hela ansiktet. så blir han så pojkaktigt nöjd när jag förstår något han förklarat för mig. hur jag försöker på min bristfälliga japanska och han responderar (oftast) på japanska men ibland på sin bristfälliga engelska. känns som vi är på samma hjärnfrekvenser även om vår språkmässiga nivå inte riktigt är där än. det finns så många karaktärer här.

mannen från manchester
flickan från sydafrika
lindsay (hur hon räddat mig från dag 1 med allt. salt från okinawa, bjuder på småsaker & hjälpte mig med musashino city hall, TACK!)
den japanska affärsmannen
loïc (och hans kalsongtvättande) och hans blyga men så himla fina flickvän
de två japanska killarna jag träffade första kvällen som bott i paris
koreanen som studerat i japan på engelska
den japanska kvinnan som alltid ser lite uttråkad ut men är så himla omtänksam och bjöd mig på takoyaki när jag satt avsides
den barbados-japanska coolingen med tatueringar

ska försöka lista ut hur tvättmaskinen fungerar som jag gjorde med riskokaren. slumpmässigt, frenetiskt klickande när ingen är i huset tills något händer. höjer insatserna varje gång hehe. annars blir det fler rundor till uniqlo / new york joe exchange.